60-talets gyllene år

60-talet var den mest hektiska tiden för rälsbusstrafiken. Det fanns platthattar på nästan alla banor. Det var täta stopp och det fanns även inofficiella stopp. Landsbygdsmedborgare betjänades. Vi kunde gå till jobbet, handla, resa och hälsa på släktingar. Ökad biltrafik och emigration från landet minskade antalet passagerare på 1970-talet.

Underhållet av lokaltrafiken som täckte hela Finland blev dyrt och transporterna skars ned på 70-talet och nästa gång kraftigt i början av 80-talet. Utrustningen var också föråldrad i slutet av 80-talet, då man ville bli av med den helt. Rälsbusstrafiken upphörde 1988. Lokomotivdrivna lokaltåg ersatt delvis rälsbussar på 1980- och 1990-talen. Ny inkomsten av rälsbussen skedde 2005, då VR började trafikera lågtrafikerade banor.

Glada dragare

Borgå Museijärnväg rf har räddat och renoverat ett antal rälsbussar från 50- och 60-talen, som ser ganska ungdomliga ut för sin ålder - och som går lika piggt som de ibland gjorde under ungdomen.

Vårt tåg

Dm 7 motorvagnar: nr 4207, 4211 platser 56 + 6 och nr 4163 platser 50 + 6 + serveringsbord.

dm7piirros2.jpg

Släpvagn Efiab nr 11592, platser 36 + 10.

 efiabpiirros.jpg

Interiören av en motorvagn.

dm7sisakuva.jpg

 

Teknik och struktur

Vagnarna licenstillverkades vid Valmets flygplansfabriker i Tammerfors. De svenska YCo4 rälsbussarna har varit förebilden för finska rälsbussar. Vissa delar tillverkades utomlands. Vagnarna har en stålbyggd karosseri, som på insidan är klädd med en laminatyta. Det finns en värmeisolering däremellan.

Motorvagnen värms upp av motorns vattencirkulation och luftvärme. I släpvagn endast med luftvärme. Sommarventilation är anordnad med vevfönster och takluckor.

Rälsbussmotorer tillverkas vid Valmet-fabrikerna av Nokia (numera Agco Power) baserat på den svenska rälsbussmotorn: Scania-Vabis D815. Valmets motor är en direkt 8-cylindrig (180 hk), överraskande namnet 815D, med en CAV-insprutningspump. Valmets motor skiljer sig från Scanias främst genom att dess dimensioner skiljer sig från den svenska.

Motorns kraft överförs till hjulen via transmissionsaxeln och dess växlar. Kraftöverföringen har en fyrväxlad luftstyrd planetväxellåda tillverkad av engelsk Wilson.

Det var lätt att bilda rälsbusståg av olika längd efter antalet passagerare. Dessutom var det vanligt att tåget tudelades vid förgreningsstationer och halvorna fortsatte åt olika håll. Det maximala antalet vagnar var i praktiken åtta, även om tio var tillåtna.

Lokföraren kör tåget med hjälp av styranordning på förarbordet. Kontrollåtgärder överförs elektroniskt till alla vagnar, där elektriskt manövererande tryckluftsventiler och -don utför de uppgifter som definierats för dem. Elsystem 24 V.

Maxhastigheten för Dm 7 -rälsbussen är 95 km/h, i museitåg 80 km/h.

elokuu_2005_061.jpg

Rälsbuss i Kervo 2005.